Textversion av poddavsnittet om Naturvetenskapliga kandidatprogrammet i miljövetenskap
Här följer textversionen av poddavsnittet Plugga naturvetenskap - Miljövetenskap.
Om poddavsnittet
Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap – Miljövetenskap"
Inspelningsdatum: 11 December 2020
Medverkande:
- Hedda Thomson Ek, moderator och miljövetarstudent
- Yvonne Persson, studierektor och studievägledare vid Centrum för-miljö och klimatvetenskap
- Tom Brilioth, miljövetarstudent
Intro
Vad kan man jobba med som miljövetare? Vad innebär det att ett program är tvärvetenskapligt? Och vad gör en studentkår? Det får du reda på i det här poddavsnittet om miljövetenskapliga kandidatprogrammet vid lunds universitet.
Om oss som deltar i podden
Hedda: I dagens avsnitt ska vi prata om kandidatprogrammet i miljövetenskap. Med mig Hedda finns i studion studievägledaren Yvonne och studenten Tom. Jag känner er lite sedan innan, men det gör inte de som lyssnar så ni får presentera er själva.
Tom: Jag heter Tom och jag går tredje året på kandidatprogrammet så jag är inne på den del där man får välja sin egen inriktning.
Hedda: Och du går snart in på ditt kandidatarbete?
Tom: Exakt, vad nu det ska bli får vi se.
Hedda: Och vem är du Yvonne?
Yvonne: Jag heter Yvonne, jag är studierektor och studievägledare för de miljövetenskapliga utbildningarna. Vi har ju två stycken kandidatprogram, miljövetenskap och miljö- och hälsoskydd, samt ett antal masterprogram.
Hedda: Hur kommer det sig att ni hittade hit? Tom du har ju gjort ett aktivt val att läsa denna utbildning, och Yvonne du kanske också har läst något liknande innan, hur hittade du hit?
Yvonne: Jag började läsa biologi när jag kom till Lund för länge sen, och då läste jag mikrobiologi som inriktning och sen doktorerade jag i ekologisk mikrobiologi. Efter det sökte jag forskningspengar men fick bara lite slattar här och lite där och så blev jag tillfrågad att hjälpa till som studievägledare på biologi. När jag hade varit där ett tag inrättades kandidatprogrammet i miljövetenskap 1998, som var en magister på den tiden. Eftersom jag alltid har varit intresserad av miljö men inte hittade någon sådan utbildning när jag själv skulle studera så tyckte jag det var jätteroligt att börja jobba med det. När det blev en egen institution så följde jag med dit, vilket var jättebra karriär för min del, jag har alltid trivts jättebra med att vara studievägledare och studierektor.
Hedda: Och Tom hur hittade du hit?
Tom: Ja när jag skulle söka så fanns det väldigt många utbildningar med miljöinriktning runt om i Sverige, vilket jag var inne på eftersom jag har alltid varit intresserad av hållbarhets- och klimatfrågor sedan länge. Jag gick på ett gymnasium med en profil hälsa och miljö med en skola med miljöfokus, Globala gymnasiet. Jag ville hitta någon miljöinriktad utbildning, och då kollade jag framförallt på miljövetenskapliga utbildningar som det finns några stycken av runt om i Sverige. Och den här i Lund tyckte jag verkade ha en bra balans mellan olika delar av miljövetenskap - mycket naturvetenskap men även en del samhällsinriktade kurser, och jag vill ha den blandningen men fortfarande att det är naturvetenskapligt i grunden. Jag var lite sugen också på att vara i en riktig studentstad.
Hur skiljer sig Lunds utbildning från andra miljövetarprogram i Sverige?
Hedda: Och studentlivet kommer vi gå in på lite senare både kopplat till miljövetenskapsprogrammet och i övrigt i Lund. Men till och börja med kan vi ju säga att miljövetenskap är en nyare vetenskap än många andra ämnen, och ett ämne man inte går in lika mycket på i gymnasiet som biologi, kemi och fysik som man kanske har lite bättre koll på. Vad är egentligen miljövetenskap, och vad innebär det att plugga det på universitet?
Yvonne: Miljövetenskap kan man säga att det är väldigt mycket och brett och det är jag väldigt glad att man tog höjd för när man skapade det här programmet. Som naturvetare kan man lätt känna att miljövetenskap: det är det här med föroreningar i luft och mark och vatten och att det är väldigt naturvetenskapligt, vilket det är. Samtidigt när man tittar på miljöfrågorna så är de så påverkade av juridik, ekonomi, politik och de bestämde man att det måste finnas med i programmet när det skapades. Eftersom det är områden som påverkar miljöfrågorna väldigt mycket. Det är en stark tanke hos oss att det inte bara ska vara naturvetenskap. Det får gärna vara mycket naturvetenskap, men inte bara det. Sen kan man väl också säga att vårt kandidatprogram skiljer sig ganska mycket från övriga utbildningar i miljövetenskap Sverige, eftersom den grundar sig i naturvetenskapen. Det finns väldigt många utbildningar som är samhällsvetenskapliga nästan helt utan naturvetenskap. Sen finns det en del, Halmstad och så som har utbildningar i miljöteknik och så, men väldigt många är samhällsvetenskapliga, och dem har nog lite svårare att få jobb efter utbildningarna. Vi ser att det kommer ganska många som vill läsa till lite naturvetenskap hos oss.
Hedda: Tror ni det finns några fördomar mot miljövetare, eller vad miljövetenskap är?
Tom: Det kan nog finnas den fördomen att folk som jobbar med miljö är lite enkelspåriga och bara har förståelse för miljön och skiter i resten av samhället och ekonomin. Det skulle jag inte säga stämmer, sådana människor finns säkert och det kanske är bra att de finns en motpol till människor som inte alls bryr sig om miljön, men när man pluggar miljövetenskap går det inte att undvika alla nyanserna. Så det är snarare tvärtom att vi är dem som har den minst enkelspåriga bilden av miljöfrågor. Vi lär oss att förstå dem från flera olika perspektiv.
Hur är programmet upplagt?
Hedda: Tom du som nu har läst nästan hela programmet, hur känner du med den här balansen att det är naturvetenskapligt och samhällsvetenskapligt, och ganska mycket valbara kurser också.
Tom: Ja precis, det är 60 högskolepoäng, motsvarande ett år, som är valbara kurser, beroende på vad man väljer blir nog helhetskänslan av programmet ganska olika. Det tycker jag bara är en fördel eftersom det kan vara svårt att veta vad man är mest intresserad av när man börjar programmet. Jag tycker balansen är bra. Man börjar med naturvetenskapen, först med grundkursen som är lite som en introduktion till miljövetenskapen, och till hur det är att plugga på universitet. Sen kör man geologi, fysik, ekologi och kemi, så naturvetenskapliga grundkurser, som man behöver för att förstå naturmiljön och hur den fungerar. Sen fyller man på med lite mer juridik och ekonomi, som Yvonne pratar om, för att förstå hur man ska göra om man vill få samhället att jobba med miljöfrågor. Så där har man verkligen en bredd efter att ha läst dem obligatoriska kurserna i knappt två år. Sen får man välja lite mer fritt, och då finns det ganska mycket på olika kurser och institutioner man kan välja.
Hedda: Och vad har du valt att rikta in dig på?
Tom: Jag har gått lite åt naturvårds-hållet. Jag läste först en kurs som heter vattenvård, som handlade ganska konkret om hur man gör för att ta hand om vattenmiljöer, och hur man ska göra för att de ska ha god ekologisk status. Sen läste jag en kurs i GIS, geographical information system, som handlar om hur man använder kartor och annan geografisk information för att kartlägga och förstå rumsliga samband i landskapet. Det är väldigt mycket man kan göra med GIS, det är en annan podd tror jag, men det är ett verktyg som bland annat kan användas i miljövetenskapen. Nu läser jag en kurs som heter naturvård, och då fokuserar man mer på naturvård i landskap som skogsbruket, jordbrukslandskapet, hur man ska gynna dem och vart dem finns.
Hur är går kurserna till?
Hedda: I naturvårdskursen, som i många andra kurser, får man göra exkursioner och blanda lite praktiskt och teoretiskt. Hur är det i alla andra kurser. Hur ser en vanlig kurs ut?
Yvonne: Det är lite blandat. Vi har en bredd, inte bara när det gäller det samhällsvetenskapliga utan även inom det naturvetenskapliga med biologi, fysik och kemi med mera. Varje sådan kurs är skapad på olika sätt. Fysiken och kemin innehåller exempelvis räkneövningar och laborationer, och under de biologiska kurserna är det mycket exkursioner.
Tom: Definitivt, på gott och ont så gör vi en slags turné över universitet när vi läser dem här obligatoriska kurserna. Vi har vårt "hem" på ekologihuset som vår institution delar med biologiska institutionen, så där läser vi första kursen. Sen läser man som sagt även geologi, fysik och kemi på dem respektive institutionerna. Så man får se väldigt många olika naturvetenskapliga institutioner under programmets gång. Man är i olika byggnader och innehållet i kurserna och deras upplägg skiljer sig väldigt mycket. Det är exempelvis väldigt stor skillnad på att läsa ekologi och miljörätt. I ekologin åker man ut och kollar på naturen, och även i de valbara kurserna är man mycket ute och kolla på hur det faktiskt ser ut. I miljörätten sitter man med miljöbalken, men det är inte så mycket exkursioner. Det var en givande kurs det med, men ett helt annat upplägg. Jag tycker det är bra att det varierar eftersom man inte hinner tröttna på exkursioner eller labbar. När man kommer tillbaka till en kurs där man har exkursioner igen så är man taggad på det.
Yvonne: Det miljövetenskapliga basblocket är ganska bra för dem som är lite osäkra på vad de vill läsa eftersom man får ett smakprov på flera naturvetenskapliga ämnen. Framförallt är tanken sen att man ska inrikta sig mot någon eller några av ämnena. Just det du säger Tom med gott och ont har vi fått som kommentarer i många alumni-undersökningar. När vi frågar vad som har varit negativt med programmet är svaret att det är så brett och att man läser så mycket grundkurser. Och när vi frågar vad som har varit bra med programmet så är svaret att det är så brett, och att man läser många olika ämnen. Folk är lite rädda för att inte få tillräckligt mycket djup, men det har aldrig varit ett problem vad jag förstått.
Vad kan man göra efter kandidaten?
Hedda: Vad brukar studenterna gå vidare med efter kandidaten?
Yvonne: Nu är det väl så att de flesta läser en master, men det finns en hel del som slutar efter kandidaten. Miljövetare blir generellt väldigt många olika saker. Den absolut vanligaste titeln är nog att man blir miljö- och klimatstrateg. Att läsa till miljövetare är ju inte som att läsa till lärare, man vet inte riktigt vad man blir, och det är ju ett nytt område. Under 2000-talet har arbetsmarknaden tagit stora språng, och här skulle jag vilja säga att uppfinningsrikedomen är enorm på vad man kan ha för titel. Många jobbar som tekniker och ingenjörer som man tänker att det är civilingenjör som gör. Sen är det olika varianter av handläggare och väldigt många jobbar på länsstyrelser eller i kommuner. Många jobbar också på konsultföretag och på många av dem större företagen har miljöavdelningar idag så som IKEA, ICA och Coop. Positionerna kan heta olika saker, till exempel miljökoordinator eller hållbarhetsansvarig. Sen ska man inte glömma att det finns en hel del som går vidare med forskarutbildning, både på vårt universitet och andra universitet. Sist vi gjorde en alumni-undersökning för några år sedan låg arbetslösheten på under 2 procent och det är väldigt bra.
Hedda: Tom har du någon tanke på vad du vill göra när du har gjort klart din utbildning?
Tom: Jag har väl inte någon exakt målbild, jag har mer frågor jag tycker är intressanta som jag vill jobba med men var och hur hoppas jag klura ut.
Yvonne: Vi har något som heter ATLAS som är några arbetsmarknadsdagar där man tar upp olika delar av arbetsmarknaden. Man får lära sig att skriva CV och alumner, alltså examinerade studenter, kommer hit och berättar vad dem gör för något. På miljövetenskapsprogrammet har vi dessutom valbara praktikkurser, dem är suveräna eftersom man kan prova på hur det är att arbeta på olika arbetsplatser och det är ganska lätt att få praktik. 40 procent av dem som har gjort praktik får jobb på grund av praktikplatsen.
Olika moment i utbildningen
Hedda: Vi har ju pratat om att det finns en hel del olika moment i de olika kurserna så som föreläsningar, exkursioner och laborationer. Tom vad har tyckt varit roligast hittills?
Tom: Exkursionerna har ju varit kul. Förutom när man fryser fötterna av sig. Det är alltid trevligt att gå en skogspromenad, men det är en helt annan grej att få den teoretiska kunskapen för att förstå ekologiska värden i skogen, och sen gå en skogspromenad med en expert i skogsekologi. Då blir det som att allt det man har jobbat med och lärt sig får liv.
Hedda: Hur ser det ut praktiskt? Hur stor är klassen man läser i?
Yvonne: Vi har 30 platser på kandidatprogrammet i miljövetenskap och egentligen 30 platser i kandidatprogrammet i miljö- och hälsoskydd också, men dem brukar vi inte fylla riktigt, så det brukar vara totalt 40-50 studenter i klassen.
Tom: Någon gång har vi varit cirka 15 stycken i en kurs, och någon gång har vi varit ca 90 när vi läste kemi då man läser med dem som är i kemikandidaten. Så förutom dem som är i klassen så läser man även med studenter från annat håll som läser andra program, och det är bara en fördel, då har dem lite andra kunskaper och erfarenheter.
Hedda: Så man får träffa studenter med andra inriktningar i programmet men även kanske utanför i studentlivet. Hur är studentlivet i Lund?
Tom: Det känns som att Lund består utav hälften studenter, vilket är en överdrift.
Yvonne: Men det är en tredjedel.
Tom: Det är alltså väldigt många studenter i en liten stad, så staden präglas av studentlivet. Man skulle kunna sitta i timmar och bara lista alla studentarrangemang i staden, men det som är kärnan i studentlivet är studentkårerna och nationerna. Nationerna fokuserar mycket på sociala aktiviteter, med sina restauranger, pubar och klubbar. De har även studentbostäder. Studentkårerna har som huvudfunktion att representera studenterna, lite som en fackförening. De jobbar för studenternas rättigheter och välmående och samarbetar med universitet och arbetar, när det behövs, för att studenterna ska få en så bra utbildning som möjlig och må så bra som möjligt. Vi har till exempel Miljövetarnas Ypperliga Studieråd, som förkortas MYS. Jag inte bara tycker att det är Ypperligt utan det heter så. MYS är en del av Lunds Naturvetarkår (LUNA), men är till för miljövetare och jobbar bland annat med utbildningsfrågor på vår institution. Men vi hittar även på trevliga sociala aktiviteter.
Yvonne: Generellt är det så att det måste finnas med studentrepresentanter i alla beslutande organ. Det tycker jag är jättebra, det har vi enorm nytta av och det är jätteroligt att jobba med studenterna. Jag stöter på studenter både i vår egen grundutbildningsnämnd och så brukar vi ha speciella möten med MYS där vi försöker hitta speciella problem.
Hur ser möjligheten ut att göra utbytesstudier?
Hedda: Hur ser möjligheten ut att göra utbytesstudier.
Yvonne: Det finns möjlighet att göra det både inom kandidaten och inom de flesta masterprogram. Det är alltid många miljövetare som söker, och nästan alla brukar kunna åka iväg. Lunds universitet har ju ett enormt stort utbytesprogram. Man kanske inte alltid kommer in på förstahandsvalet, men har man mer än ett val brukar man alltid kunna komma ut någonstans.
Hedda: Och det finns ganska många olika länder man kan göra utbyten till.
Yvonne: Man kan åka till bland annat Kanada, USA, Australien, Sydamerika och sen finns hela Europa med Erasmus.
Tips till studenter som är intresserade av att läsa miljövetenskap?
Hedda: Tom har du något tips till dem som funderar på att söka miljövetenskapsutbildningen?
Tom: Det är en bra utbildning helt klart. Det finns generellt väldigt stora möjligheter att styra sina studier och sin tid som student här beroende på vad man är intresserad av. Man kan göra praktik och utbyten, och välja mellan olika valbara kurser. Vill man läsa vidare efter kandidaten finns det flera olika masterutbildningar att välja mellan. Och så finns det stora möjligheter att engagera sig i studentlivet. Man behöver inte släppa alla sina intressen som inte handlar om miljö bara för att man flyttar till Lund för att plugga miljö. Har man intressen inom exempelvis sport, eller musik eller något annat så finns det studentengagemang här för dig. Man kan engagera sig ideellt i klimatfrågorna i studentorganisationer som Klimatstudenterna som jobbar för universitetets klimatarbete. Det finns väldigt mycket att göra som student i Lund.
Yvonne: En av valfriheterna man har är också att komma ut i samhället när man gör sitt examensarbete. Det är väldigt många miljövetare som väljer att skriva sitt arbete med exempelvis konsultföretag eller länsstyrelser. Det har utvecklats och vi får in uppdrag från aktörer ute i samhället. Miljöbron exempelvis är en organisation som sätter ihop miljövetarstudenter med mindre företag som ger dem uppdrag som examensarbete, eller extra arbete.
Hedda: Det låter som en väldigt spännande utbildning där man får väldigt många olika perspektiv på ett väldigt komplext ämne. Jag tänkte avsluta med att slänga ut några snabba frågor. Första frågan är vilken studielitteratur ni tyckt varit bäst?
Tom: Jag tyckte den första kursboken vi hade var väldigt bred och bra. "The Science Behind the Story" hette den.
Yvonne: Jag skulle vilja rekommendera en bok som inte är kurslitteratur men som jag tycker alla borde läsa som heter "Tyst Vår" av Rachel Carson. Det är en gammal bok men som fortfarande är väldigt aktuell skulle jag säga. Det finns jättemycket skönlitteratur sen långt tillbaka, Ipsen "En folkefiende" som handlar om förorenat vatten.
Hedda: Några studietips? Studieteknik?
Tom: För mig är det väldigt bra att sitta i skolan. För oss som är miljövetare som studerar på många olika ställen tycker jag det finns tillgång till många studieplatser. Sitt i skolan där finns inte lika mycket distraktioner.
Yvonne: Jag skulle vilja säga försök hänga med från början av egen erfarenhet. Om man försöker hänga med från början så brukar saker lösa sig till slutet. Lite enkelt tips.
Hedda: Ett klimat- eller miljötips, antingen något man kan göra som individ eller något klimatinitiativ i samhället?
Yvonne: Jag brukar säga att det är bättre att göra lite än ingenting. Man kan inte göra allt men man kan alltid göra något. Jag skulle vilja tipsa om att försöka plast-sanera sig själv och återvinna så mycket plast som möjligt, för det är ett stort problem i samhället.
Tom: Mitt tips är väl att även om man inte väljer att plugga miljövetenskap så kan man läsa på. Det finns väldigt mycket böcker som inte är kurslitteratur om miljön. Det är ett viktigt ämne för alla med den samhällsutveckling vi har där vi kommer få mer och mer miljöproblem som kommer påverka alla. Även om man inte läser miljövetenskap kan man utbilda sig genom att läsa "Tyst vår" med mera.
Hedda: Sista frågan, vad ska man ha med sig till en salstentamen?
Tom: Man ska se till att ge sig själv de bästa förutsättningarna. Man ska inte sitta och råplugga sista dagen sent in på natten, det kommer inte hjälpa. Kvällen innan tentamen ska man ge sig själv de bästa förutsättningarna fysiskt så som att sova ordentligt. Och ta med sig energirikt fika till tentamen. Man vill ha något lätt att äta med pennan i ena handen, något som inte prasslar för mycket.
Yvonne: Penna och suddgummi. Det händer med jämna mellanrum att någon har glömt.
Hedda: Så man får ha med sig lite extra till någon kompis alltså. Jättekul att ni ville del av era erfarenheter. Om man vill söka hur går man tillväga då?
Yvonne: Då går man in på antagning.se. Dem här programmen öppnar 15 Mars och stänger 15 april. Dem börjar bara på hösten så man kan bara söka på vårterminen. Och vill dem veta något mer är det bara att kontakta mig.
Hedda: Tack Yvonne och Tack Tom, och alla som har lyssnat!